moa w

 

Är besatt av gifs för närvarande. Aja hej! Idag är det fredag och jag har bara en lektion. Sedan ska jag äta jordnötsringar och det är helgens enda plan. Vad verksam jag är. Kram hejdå!

Idag fyllde jag äntligen i blanketten för att få busskort. Det tog mig 3 veckor, aaaahhhh disciplinen. Skickade dock in en jobbansökan för ett tag sedan och imorgon ska jag lämna in mitt cv på ett till ställe så jag har inte helt gett vika för min lättja iallafall. Vad kul att jag utnyttjar denna plattform till att framställa mig själv i bra dager!

 

Okej men nu till relevanta saker. Frågor! (Detta är typ en frågelåda snarare än en blogg? Men fortsätt, jag älskar frågor).

Ok sry för konstig fråga men hur pass nära har du kommit med värdfamiljen? Känns det liksom konstigt att bo med några du knappt känner?
Det känns faktiskt inte så konstigt längre, men till en början var det som ni vet lite jobbigt. Jag är lite obekväm ibland när jag inte vet om jag ska vara uppe på mitt rum eller nere med dem, men det är inte så ansträngt när vi pratar. Vi har typ internskämt? Sedan har jag haft jättetur med min familj eftersom de verkligen är engagerade, det känns som att de tar emot elever för sällskapet snarare än för pengarna (okej vet inget om andra famljers intentioner men). Såååå kontentan: man vänjer sig.

Hahahahahahha åh hej. Hade som mål att blogga varje dag den här veckan så ja, här är vi. Sitter och försöker skriva om en vetenskaplig rapport till vardagligt språk men lägger desto mer energi på att bedriva någon sorts sms-stand up till Nike samtidigt? Detta har pågått i 5 timmar. Minns för tre veckor sedan då jag ba "Ska vara så EFFEKTIV detta skolår!"

Aja.

Har iallafall ett cozy ställe att plugga på hehe auf wiedersehen

Hej fina ni! Här sitter jag och dricker te ur en mugg som det står shopaholic på :(

Jag tänkte besvara en fråga! Tycker att det är så himla roligt att ni är så många (okej allt är relativt) som följer min blogg trots att den är så dåligt uppdaterad, det högsta läsarantalet jag hade på min förra blogg var typ 150 stycken så det är lite läskigt med alla er men också kul! Ska försöka bättra mig med uppdateringen och innehållet.

Iallafall, frågan lyder: Hur känns det att lämna tryggheten för att åka? Tycker du att det är värt eller? Funderar på att söka till tvåan

Alltså ja, det är så värt. Även om man kanske inte i första hand åker för själva skolgången så är skolan väldigt bra, tempot är högt men uppgifterna är stimulerande och roliga och lärarna är engagerade. Att lämna tryggheten hemma var inte ett problem för mig - jag längtade bort väldigt mycket - men jag känner att man får tillbaka en del av den tryggheten här också eftersom det verkligen känns som att både lärare och värdfamiljen bryr sig om mitt välmående. Jag skulle inte säga att det är som att flytta hemifrån på riktigt, men det är fortfarande mer som en träning inför *vuxenlivet*. Mer ansvar för din egen ekonomi osv. London är också Europas bästa stad, så det är absolut värt att flytta hit. Dessutom ÄR det ju inte så långt hem, alltså om du verkligen behöver dina föräldrar/vänner/husdjur/whatever så är de typ 2 timmar bort med budgetflyg.

Sitter och pluggar/diskuterar Twickenham murders med Nike hemma hos mig. Seriemördare är typ mitt största intresse? Iallafall, Twickenham ligger som ni ser väldigt nära mig. Där härjade en mördare under åren 2002-2004, där han överföll 4 kvinnor varav av dem 3 dog. SÅ SPÄNNANDE, ska dit någon dag. Mördaren är dock funnen och fängslad nu sedan några år tillbaka, men ändå. Älskar mord.

Försöker att inte inleda varje blogginlägg med att berätta att jag dör men det är exakt det som jämt händer. Nu av trötthet. Igår åkte jag och Nike typ till Ikea typ 2 mil bort för att.... äta. Där var vi i massor av timmar, sedan körde vi urban exploring HAHA.

Sedan åkte vi in till London för att plugga (?) vilket vi absolut inte gjorde och så missade vi sista tunnelbanan hem vilket var helvetet eftersom det spöregnade. Jag kom iallafall hem klockan 5 och gick då inte och la mig utan pluggade matte tills jag somnade VID MITT HIMLA SKRIVBORD och vaknade klockan 10.

Idag ska jag framför allt sova och underhålla detta board på Pinterest efter att jag och Nike talade om just drömhem väldigt länge igår. Ses!

Hej. Idag var jag i skolan från 12-17 och sedan gick jag och Nike till bästa älskade bby Pizza Express och åt middag. Har varit så emotionell angående mat idag. Det började med att jag äntligen åt naturell yoghurt och upptäckte hur jag saknar alla svenska smaker och sedan spårade det ur och jag blev paniksugen på allt som går att äta? Stal en halv burk nutella och åt upp den tex. Karma straffar mig för allt jag gör (och lite till) dock, igår gick min mobilladdare sönder så idag när Nike skulle till Westfield (ett stort köpcentrum rätt nära oss) följde jag med och ruinerade mig på en iPhone 5- och en iPhone 4-sladd.

Så ja, nu är jag alltså helt utan pengar fram till den 25:e. Vad ansvarsfull jag var under min första månad som vuxen. Sneglar nu på ett ärr från när jag brände mig själv med ett strykjärn förra året (ingen Lundsbergsreferens) och ba: "Kan jag få pengar från försäkringskassan för det här.........."
Mer angående hur karma straffar mig: min fläkt på macbooken har gått sönder, har urinvägsinfektion, har inte råd med tranbärsjuice, har inflammation i ryggen, har 500 inlämningar den här veckan. Vill någon ha mitt kontonummer eller måste jag dra fler offerkort?

Igår hade jag bara en lektion och sedan åkte jag till London. Började i Camden, kände mig som en turist och åkte därifrån, gick förbi Platform 9 3/4 på King's Cross, kände mig än mer som en turist, åkte därifrån och hamnade slutligen i Brixton! Där plankade jag in på en bio och såg en jättedålig film (karma kanske). Sedan hittade jag en Second Hand-bokhandel som jag älskade. Efter det satt jag och läste ett tag, blev filmad till en konstfilm LOL (ännu en källa till ångest) och sedan åkte jag till en svensk pub för att se Sverigematchen. Såg första halvlek i en fullproppad lokal och hetsade sedan iväg till tunnelbanan utan batteri i mobilen, och det var den dagen.

Okej, ber om ursäkt i förväg för hur det här inlägget kommer att te sig. Var beredda på anglicismer och hets men har sedan 24 timmar tillbaka haft PANIK över Özil till Arsenal och nu är det äntligen klart och jag är så uppe i varv, ni får ha överseende med det.

Man måste inte bo i värdfamilj, det finns ett campus på skolan där man kan bo med de amerikanska universitetsstudenterna. Vet inte riktigt hur mycket det kostar, men har för mig att det är dyrare än värdfamilj? Iallafall, att bo i värdfamilj är stundom jobbigt men väldigt lärorikt. Det är påfrestande att inte vara helt avslappnad, har förvisso bara varit här i en vecka men det känns ju inte riktigt som hemma, men man vänjer sig ändå snabbt.

För mig fungerar det bra med värdfamiljen, tycker att vi har en bra relation även om jag inte umgås så jättemycket med dem. Vi äter frukost och middag tillsammans på vardagar, lunch köper man själv och äter i skolan (på helger äter vi den tillsammans om jag är hemma) och så får man ett lätt mellanmål. Min värdfamilj skickar med mig mellanmålet på morgonen men det kan variera lite, vissa äter det när de kommer hem från skolan. Utöver vårt umgänge vid måltiderna så talas vi inte vid så jättemycket, brukar ibland kolla på TV med dem på kvällarna och utbyta några meningar när jag kommer hem men det är basically allt.

Jag har inte så mycket regler, vilket dock varierar mellan olika familjer, vet att Nikes familj har satt upp vissa (rimliga) regler för henne. Har vid närmare eftertanke inga regler alls? Aja.

Igår tog vi tunnelbanan in till London på förmiddagen. Vi gick till det jättestora Topshop på Oxford Street och sedan fortsatte vi ned mot SoHo.

Vii låg där i nästan tre timmar innan jag släpade mig själv hem (genom en kohage?) för att gå iväg till doktorn med Kathy (min värdmamma) och lämna in en blankett för att det inte ska uppstå komplikationer med akutvård och så. Vad privilegierad jag är ändå, jag kan få gratis vård här för att jag är född på en särskild plats medan andra inte kan det *indoktrinerar er*.

Vi hittar en favoritpub och delar på världens godaste brownie. Svettas trots att det är kväll och jag bara bär en tunn tröja, halvspringer på gatan och blir nästan överkörd av en röd dubbeldäckare eftersom jag kollar åt fel håll vid övergångstället, låser upp ytterdörren en minut före tidsgränsen för vardagar. Vampire Weekend har aldrig låtit så bra som med ljudet av flygplan som är på väg ner för landning på Heathrow i bakgrunden. Det tog några dagar, men nu trivs jag så himla bra här.

Antar att denna bloggbesatthet kommer ebba ut efter ett tag, men nu måste jag typ sansa mig för att inte skriva 70 inlägg om dagen. Är så besatt av wifi, dator och internet för närvarande, vet inte ens, men känner mig väl lite otrygg....... och datorn är min trygghet........... Så sund.

 

Har gått så mycket idag ugh, kom nästan precis in efter att ha varit på promenad här i Kew/Richmond vet inte ens med Nike och Lisann, hon bor också hos Nikes värdfamilj. Så orutinerat att inte ta bilder eller något? F i bloggande. Är nästan överväldigad av intryck och försöker lära mig att hitta här så jag kan inte ens tänka på saker. Har alltså inte ens varit i centrala London än.

Hörde för övrigt också om en elev på en annan svensk utlandsskola som hade odlat weed bakom hans värdfamiljs soffa i vardagsrummet (bra val av plats). Han blev hemskickad när de upptäckte det. Skrattar, min förebild.

 

Vad ni inte ser: Mean Girls finns på dvd i det vita skåpet. Så pass bra smak, hur kan man inte trivas här.

 

Har typ hemlängtan? Kämpa.

Det går väl över dock, rätt väntat att det skulle kännas olustigt till en början. Min värdfamilj är härlig och så men det är jättejobbigt att bo med någon man inte alls känner, men det går ju över med tiden. Bröt eventuellt mot en skoregel idag dock? Docs på ljus heltäckningsmatta :( Dör varje gång jag tänker på det, känner mig SÅ OBEKVÄM förstår inte när jag ska ha skor och inte.